Oroad...
Har varit lite mycket nu sedan måndags vilket har ökat min oro och därför har jag heller inte orkat blogga något. Min son har varit sjuk och är inte bra än. Sånt här tar på de få krafter jag har och gör att jag blir sämre. Mannen jobbar längre dagar också och är en timme bort på det, det har även strulat med hans mammas telefon och tv så han har varit tvungen att fixa det två kvällar så han har varit hemma först vid 21 tiden. Vi är helt slut alla tre...
Min son har fått känna på lite hur jag har det varje dag, han blir matt rätt fort han med, även under dusch...
Läget är under kontroll men imorgon behövs receptfri medicin från apoteket och mannen ska ringa "någon" vet inte vem som kan ha tid att göra ärendet åt oss. Fatta hur det känns att inte ens kunna åka till apoteket åt vare sig mig själv eller sonen. Men jag hoppas "någon" kan fixa detta åt oss imorgon.
Sedan hoppas jag att det hjälper sonen för det börjar dra ut på tiden nu... Men som sagt läget är under kontroll och sonen har pratat med 1177 senast ikväll.
Jag kan inte hjälpa att jag blir orolig och på något sätt blir det värre för mig när jag själv är sjuk, det ger mig ångest att jag inte kan göra det jag vill för dem, för jag är fast här...
Inget kan oroa mig så mycket som när mina barn är sjuka, hur gamla de än är...
