MEalltidvila.blogg.se

Som rubriken lyder så saknar jag livet... Det gör så jäkla ont att jag inte ens kan prata om det och jag vill inte höra vad andra gör för roligt heller. Mannen berättade om en som skulle resa iväg idag och jag bara klarar inte det längre. Jag klarar inte se att människor "lever" just nu. De jag ser på tv eller facebook, instagram har jag ju inaktiverat. Jag bara bryter ihop på insidan. Denna sommaren är värre än någonsin psykiskt för mig...

 

Ta nu inte detta personligt eller som att jag inte vill att ni ska få ha kul, klart jag vill att alla ska ha kul och leva! Ha så kul du kan medans det går liksom... Jag önskar inte detta åt någon! Det är bara det att jag mår dåligt för att jag inte kan göra någonting. Jag behöver inte ens resa, jag vill bara ha tillbaka mer funktionsnivå så jag kan leva lite, komma utanför dörren och göra någonting litet, umgås, prata/lyssna utan att må dåligt, dansa, lyssna på musik, åka bil... Fan jag vill till och med handla på ica... 

 

Jag är fast och jag är trött på det, så trött på att vara så här sjuk och aldrig orka någonting eller ens komma ut. Jag förstår att de friska inte kan förstå detta jag skriver och det är inget jag begär heller, var glad för det. Detta är inget någon vill uppleva...

 

Likaväl som jag får panik över min situation så förstår säkert inte många heller varför jag skriver här och postar min blogg på facebook. Jag vet att detta inte hör hemma där, på "roliga facebook", jag förstör det roliga liksom, en riktig party pooper så att säga. Det är ju tydligt att jag inte hör hemma där men det skiter jag i. Jag går min egna väg nu... 

 

Det känns som att jag inte hör hemma någonstans längre men jag tar min plats i min blogg och postar den på fb i alla fall. 

 

Det är så lätt att bli bortglömd som sjuk, speciellt när man varit sjuk så här länge... 

 

Jag finns här inom mina fyra väggar och jag finns fortfarande om än med detta lilla liv, fast i ME helvetet. Inte en dag går utan att jag tänker på hur jag ska bli bättre och jag gör mitt bästa för att hantera mina symptomer. Detta är inget liv som jag kan vänja mig vid, jag vill bara bli bättre, men viljan gör mig inte frisk...