Den där bucketlistan...
Jag har ju min Bucketlista om allt jag vill göra och se i mitt huvud. Hade tänkt börja skriva ner den med allt från små saker till stora. Tänkte att jag måste ha enkla saker för de stora känns ju helt ouppnåeliga...
Men det är jobbigt att tänka på att jag inte i dagsläget ens orkar ta mig till frissan eller tandläkaren liksom. Tandläkaren är inte på min Bucketlista i alla fall men är nödvändigt när jag orkar.
Ska jag verkligen plåga mig med att tänka på allt jag vill göra men inte kan? Tror jag tänker på det varje dag ändå och det är rätt plågsamt faktiskt. Bara jag tänker på sommaren så känner jag bara hopplöshet, det gör ont i mig över att se alla bilder när andra har roligt och reser, badar, solar, är på fest m.m... Jag missunnar ingen men det gör ont i mig för att jag inte kan och det var längesedan jag och mannen kunde njuta av livet och uppleva saker överhuvudtaget.
Nej jag vet inte om jag ska göra nån lista, det känns meningslöst. Inte hjälper det heller att jag tittade på en film som heter; Livet efter dig... Handlar om en kille som är förlamad och som väljer dödshjälp i Schweiz...
Inte för att jag vill ha dödshjälp, för jag vill ju inget mer än att kunna leva, men många gånger har jag önskat jag bara kunde trycka på en knapp så att allt var över.
Hur gör ni andra sjuka med era drömmar? Har ni någon bucketlista?
