Kommentarer
Postat av: Malin
Förstår dina tankar så väl❤️.
Även om man vrider och vänder på det och försöker vara positiv så är resultatet det samma. Ofrivillig ensamhet är tungt.
Är inne i ett skov just nu och känner mig ensam fast jag har familjen runt om. De vill/kan inte se min situation.
Vi med kroniska sjukdommar kämpar så hårt inte bara mot vår sjukdom, utan känslor att inte räcka till, att välja bort roliga saker, planera måsten, slåss mot okunskap osv. Men framför allt och bland det värsta känslan av ensamhet
Styrkekramar ❤️
Postat av: Ann
<3
Postat av: Annica
Kram ❤️
Postat av: Katarina
💗💗💗
Postat av: Louise
Usch vad tungt, blir du helt ensam till jul? Inte ens mannen el sönerna? Finns inga ord för hur plågsamt livet blir när man tvingas välja bort precis allt, vad är det för mening med tillvaron då liksom? Det är ju fruktansvärt grymt! Vem orkar hålla humöret uppe då?
Jag kraschade totalt i helgen, låg i sängen från fredag kväll till söndag kväll. "Piggnade" till lagom till det var dags att gå o jobba igen, undra hur detta ska sluta 😕?
Skitsjukdom var namnet, oavsett grad 😫 Psyket dyker totalt också när man kraschar, SÅ vidrigt!
Försök o inte känn dig så ensam trots allt, alla vi andra här finns iaf o tänker på dig, varma kramar 💝 💝 💝
Postat av: Cia
Kram
💖💙💖
Postat av: Pia
Vägrar att ge upp hoppet om att det kommer en miranelmedicin som gör dig pigg igen . Tänk Susanne då firar vi våran 50 årsdag ihop på något mysigt ställe med våra härliga barn ❤