Tyskland och pengastress...
Mannen vill ta mig till Tyskland och ska börja ta reda på fakta hur vi ska gå tillväga. Eller om vi ska skicka blodet för test, vad ska man välja ut att ta prov på liksom. Det är svårt men han ska sätta sig in i det så mycket han kan, när han hinner, nu börjar ju hans högsäsong och håller i sig till oktober ut. Jag orkar inte göra det själv och samtidigt är jag rädd att han ska ta ut sig.
Är rädd för kostnaderna för det kan fort bli dyrt, varenda prov kostar ju en hel del pengar. Han säger att jag inte ska tänka på det och att han kan sälja sin firma och att vi kan ta lån. Men det oroar mig ändå för blir jag inte bättre så kan jag inte tjäna nya pengar. Blir väldigt stressad av just pengar, det är inget jag bara kan bortse ifrån fast han säger att jag ska göra det.
Sedan är jag rädd då jag är så allergisk och att det enda som kan bota är penicillin, jag har ju haft en kraftig allergichock av en enda tablett tidigare i livet. Får jag en sån nu så är det väl goodbye liksom...
Sedan vet jag ju någon som varit i Tyskland och ändå inte mår bra än så jag undrar om det är tillförlitligt och verkligen hjälpsamt. En del har även blivit bättre. Det jag gjorde i Borlänge verkar ju som totalt bortkastade pengar för min del men det har hjälpt andra. Jag vet inte vad jag ska tro på... Men vi alla har ju inte helt samma sjukdomar heller, det är mycket komplicerat.
Ibland tänker jag på Yolanda Hadid som har kämpat med sin sjukdom som även jag har, Borrelia/Lyme disease under fem år. De ville först diagnosticera henne med ME/CFS men det vägrade hon acceptera. Hon har träffat 106 doktorer och varit i olika länder och lagt många miljoner på att bli frisk. Hon har även haft en egen assistent som tagit hand om allt och som är kunnig i sjukdomen. Jag vet inte allt hon har gjort, hon har nog provat allt som går och hon har återhämtat sig till 80% nu. Att man har pengar och kontakter underlättar i alla fall. Jag är tacksam att hon berättar om sin sjukdom för alla gör inte ens det...
Jag vet de som byter stamceller, de åker till USA och får det gjort. Jag har en fb vän från Irland som först var feldiagnosticerad med ME under 16 år och sedan fick sin rätta sjukdom Borrelia/Lyme. De håller på och samlar in pengar så hon kan åka till USA och göra en stamcellsoperation. Det är dyrt €23,000 och just nu är de uppe i €9098.
Varför bryr sig inte svenska läkare om dessa sjukdomar; ME/CFS och Borrelia. Det är för mig en gåta. Det uppdagas fler och fler som har dessa sjukdomar, men de kan inget om det och motarbetar de som kan som Dr X. De låter oss ruttna bort eller dö i våra hem utan hjälp.
Varför kan det inte komma någon och bota mig under natten som ett mirakel? Det vore helt ok för mig i alla fall!!!
Allt känns bara totalt omöjligt på så många sätt, helt hopplöst...
