MEalltidvila.blogg.se

Insomnia och Me hjärnan...

Publicerad 2017-04-23 01:14:26 i Personligt,

Natten till fredag så hade jag värsta insomnian, skrapade väl ihop max 4 timmar sönderhackad så kallad sömn. Det gjorde mig till ett vrak under fredagen med yrsel attacker och så får jag ilningar/hugg i huvudet på ett ställe, förutom de övriga symptomerna jag har dagligen. Det gjorde att jag inte tog mitt Ldn igår för jag fick ju direkt biverkningar efter ökningen. Kanske därför insomnian kom med, vem vet. Börjar ge upp på det där Ldn:et men ska fortsätta trots allt, ett tag till... Jag har för vana att inte ge upp så lätt, vilket ibland går helt fel...
 
Denna dagen har inte varit så mycket bättre trots att jag sov bättre inatt. Vaknade med huvudvärk och har varit rätt orkeslös. Mannen fyllde år idag... Jag orkar inte ens göra något extra utan har gått i mina mjukiskläder som vanligt och ser ut som ett levande lik. De där speciella dagarna gör oftast ont i mig så ikväll brast det en stund och tårarna kom...
 
Jag vill inte ha det så här, det är liksom inte värdigt. Men jag har inget annat val än att kämpa.
 
En ME vän delade mitt förra blogginlägg och skrev en så bra text till. Det delades också i en ME grupp på fb och även andra personer delade det. Jag blev både glad och sedan känns det som jag utlämnar mig och så får jag den där olustkänslan att jag undrar vad jag håller på med egentligen. Jag är tacksam för allt stöd jag får, både från kända och okända personer. Jag svamlar ju mest, upprepar mig, har dåligt ordförråd. Min hjärna orkar ju inte tänka hela vägen oftast, så jag tycker inte jag får till det liksom, får inte ihop det som jag skulle vilja. Mina tankar far omkring så fort i huvudet och så glömmer jag lika fort... Jag har ju en ME hjärna så att säga!
 
Men jag är ju nästan anonym i alla fall och mannen ger mig sitt stöd så jag vågar. Fast ibland så kan han med säga; vad har du skrivit nu... Och då blir jag orolig liksom. Jag vill inte göra någon illa men ändå vill jag skriva det jag känner för, från mitt hjärta. Jag vill aldrig att han ska läsa innan jag har publicerat heller, det tycker jag är jobbigt. Lite knäppt egentligen då han och ja vem som helst kan läsa det sen... Bloggen är mitt andningshål, det enda jag har och kan göra. 
 
Klockan är över ett på natten och jag är inte ens nära någon gäspning än, jag tror sömnbristen kommer ta mitt liv. Jag har många gånger sagt att jag kommer nog inte bli gammal och det lär nog bli så...
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Postat av: Katarina

Publicerad 2017-04-23 09:05:48

Detta med sömnproblem är så fruktansvärt tufft, är ingen som förstår som inte upplevt det. Förstår dig precis ang detta med din mans födelsedag o att inte orka fixa saker, blir ju en ännu större sorg att vara så sjuk dessa gånger. I huvudet vill man tusen saker men får lägga allt på is då kroppen inte orkar, blir både sorg o frustration. Knepigt att förstå allt med LDN. Jag har ju varit osäker på att prova det då jag är så rädd för svåra biverkningar o att riskera att bli sämre. Bra gjort av dig att du trots allt kämpar vidare med det.
Åter igen, du sätter ord på så mycket vi med sjukdom känner igen oss i och det betyder så mycket att få känna att man inte är ensam i denna tillvaro! Stor
kram o önskar dig bättre sömn kommande nätter!💗

Svar: Ja det är ren tortyr att inte kunna sova som du vet... Tack för dina ord. Många kramar <3
me alltid vila

Postat av: Johanna

Publicerad 2017-04-23 17:29:47

Alla dessa nätter... När jag ligger vaken, så tänker jag på alla med me runt om i värden, som oxå ligger vakena. Tack till alla er som bloggar nacket och öppet om sjukdomen, finns ju liksom inget att försköna vidrig sjukdom! Kram Johanna

Svar: Tillsammans måste vi hjälpas åt och kämpa för acceptans och rätt vård samt att de lägger pengar på ME forskningen! Vi är så många som du skriver, i hela världen. Känns som att vi har en oändligt lång väg att gå. Tack för din kommentar! Kämpa på!!! Kramar <3
me alltid vila

Postat av: Hanna

Publicerad 2017-04-24 07:56:38

Den här sömnlösheten är hemsk. Sover så gott som ingenting nu för tiden. Tog två imovane igår i hopp om att få en eller två timmars sömn, men icke. Ligger lika klarvaken nu som jag gjorde igår kväll när jag gick och la mig. Saknar åren då jag sov 22 timmar om dygnet!
Jag tycker du skriver jättebra! Jag vet själv att det mest känns som att man svamlar och jag får ofta gå in och ändra när ngn i familjen läst och frågar vad tusan det är jag skrivit! Men som du säger, bloggen är vårt andningshål, det enda vi kan göra. Därför ska vi fortsätta med det! Och vi ÄR bra på det!
Kramar i mängder fina kämpe <3

Svar: Ja det är helt hopplöst känns det som med sömnlösheten. Hade med hellre sovit mycket än för lite. Tack för dina snälla ord och vi fortsätter vår kamp med det enda vi kan göra, på vårt sätt, en kamp för alla med ME och för oss själva! Många kramar <333
me alltid vila

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

me alltid vila

Jag har fått diagnosen ME sedan några år tillbaka, har även Borrelia, Twar, Mycoplasma och Anaplasma + säkert några fler infektioner. Här hoppas jag att ni kan läsa om min resa till ett friskare liv. Vill du inte missa när jag uppdaterar här så följ mig på Facebook, klicka på symbolen ovan. Vill du komma i kontakt med mig via mail går det bra på mealltidvila@gmail.com. Tack för att du tar av din tid för att läsa min blogg! <3

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela