Ingen fara...
Det ska inte vara någon fara med den lilla ärtan på sidan av halsen, det är bara en lymfkörtel sa doktorn. Det var ju skönt att höra även om jag ändå är skeptisk. Jag har haft vääldigt många svullna lymfkörtlar på halsen tidigare och de har känts annorlunda och det är inget jag någonsin sökt doktor för tidigare. De har varit större och mycket ömma. Denna ärtan blir öm när man känt på den efter ett tag, så inte alls på samma sätt. Doktorn sa att den kunde vara där på grund av mitt stora nackeksem som jag aldrig blir av med. Jag får lita på det men ändå vara uppmärksam på om den skulle bli större. Jag minns inte helt vad hon sa fast att jag koncentrerar mig och hela besöket tog inte mer än kanske 6 minuter. Tror hon sa att jag inte skulle känna på den och det tänker jag inte göra, jag är inte sån. Hon gav mig till och med en klapp på kinden så jag kände mig som en liten tjej... Tror mitt koncentrerade ansikte tas för att vara ett mycket oroligt ansikte.
Jag var tvungen att byta husläkare i samband med detta för jag orkar inte åka 20 mil till min gamla men hon var ändå inte den husläkaren jag ska ha. Känns sådär faktiskt att gå från en som känner mig till främmande doktorer. Mycket med eftersom de fortfarande inte har återkommit angående mig då mannen pratat med dem och de skulle återkomma, han har även påmint om det. Byte av doktor har ju gått riktigt illa för mig tidigare...
Igår när mannen bokade tid och bad om att vi skulle få slippa sitta i väntrummet för länge då jag är så dålig så sa sköterskan att men vi kan ordna att ni får ett rum direkt när ni kommer... Det lät ju jättebra och jag kände mig riktigt trygg med det MEN när vi kommer idag så fanns det inga rum och sköterskan var inte densamma utan en som var mer snorkig, (mannens ord, han sköter min markservice, pratar och betalar så jag slipper lägga energi på det utan kan bara gå och sätta mig). Jag fick vänta 25 minuter i väntrummet bland massa andra sjuka, jag som har typ bacillskräck då jag är så dålig, vilket inte friska personer kan fatta... (Jag smittar ju ingen i alla fall och tack och lov för det). Toppen av allt är att en städerska håller på och dammsuger så hela mitt huvud vill explodera fast jag har öronproppar i... Så min ångestnivå blev rätt hög...
Jag har lätt fobi för att träffa nya doktorer men detta gick ändå smidigt och snabbt. Sen att jag kanske inte litar på dem är en annan sak. Men det är inte så att jag tror att jag har cancer utan jag är lugn för nu.
Jag vet om en person som hade en liten pytteärta mitt på halsen, de tog prov som visade ingenting och de sa den kan vara kvar men vill du ta bort den så gör vi det. Hon valde att ta bort den och när de gjort det så visade det sig att det var cancer i den och hon fick ta bort en stor del av sköldkörteln med... Så därför är jag skeptisk...
Sedan vet jag att om jag hade haft cancer hade jag redan varit död så jag är inte orolig på det sättet...
Fick en kommentar av mannen idag att han tyckte det var ovanligt att se mig med kläder på... Har ju bott i pyjamasar/mjuka kläder sedan jag kom hem från Borlänge. Jag kan säga att det nästan känns som maskerad för mig med vanliga kläder på, känner mig utklädd och det är ovant liksom. Så märkligt...
