Hittat en knöl...
Jag har hittat en knöl på sidan av min hals, känns som en ärta typ. Jag är ju van vid att ha haft mycket svullna lymfkörtlar på halsen så någon sådan är det inte. Hittade den av en slump tidigare inatt för jag har ett eksem som aldrig försvinner från min nacke så jag smörjer mig mycket där. Den känns mer när jag böjer fram mitt huvud och jag råkade göra det idag. Först fick jag nästan lite panik och funderade på att väcka mannen men han behöver sova så jag får deala med detta själv. Jag känner bara att jag inte orkar med mer, orkar inte åka till doktorn ens...
Samtidigt vet jag ju att om det skulle vara cancer så ska det upptäckas i tid. Min far som dog av sin cancer gick till doktorn för sent...
Nu har jag inte bestämt mig för att det måste vara cancer men jag har en enorm respekt för den sjukdomen. Lägg därtill hur dåligt jag mår så känns det inte bra alls.
När jag hade min knöl i bröstet så visste jag om den sedan flera månader men vågade inte känna efter ens. Jag sa inget till någon och när jag väl kände efter så var den skitstor och öm. Då fick jag lite stresspåslag och en del på mitt jobb tyckte att jag överreagerade fast ingen sa det rakt ut. Men senare när de fick reda på att min far dött i cancer så sa en av dem till mig; då förstår jag varför du reagerade som du gjorde. Ok...
Det var ju liksom så att om jag skulle vara ledig en hel dag så var jag tvungen att berätta vad jag skulle göra, det var egentligen inget jag ville berätta för dem. Bara min chef visste om att min far hade obotlig cancer för jag hade ju tagit ledigt flera gånger när jag följde med honom till onkologen. Det var i samma veva också, min far kämpade mot sin cancer och jag undersökte min knöl under hans sista tid i livet, min far fick aldrig reda på det ens...
Jag fick inte panik men jag ville ha det undersökt så fort som möjligt och vem skulle inte vilja det? Vi var ju också försäkrade via jobbet så jag kunde åka till Göteborg någon dag efter för att kontrollera allt, för de hade en återbudstid. Träffade fantastiska läkare och har aldrig blivit så väl omhändertagen. Jag mådde inte bra alls under den tiden för ME:n fanns där fast jag trodde jag var lite utbränd bara. Jag hade haft mycket synrubbningar, sjukdomskänslan, tröttheten och insomnian, lägg sedan till den arbetsbelastning jag hade så fattar ni nog själva att jag var lite orolig för jag mådde inte bra. Jag berättade inget om det till de doktorerna jag träffade utan de koncentrerade sig bara på brösten och frågade inte om mitt allmäntillstånd. Egentligen borde jag känna igenom mina bröst ibland men det gör jag inte heller.
En av doktorerna sa att om det är cancer är knölen oftast som en liten ärta och den går inte att rubba utan är mer fast på sitt ställe.
Så ok nu har jag en ny liten knöl som är som en ärta, jag får hoppas det är något ofarligt...
Men jag vet inte hur jag ska orka med allt, tycker jag har mer än nog som det är...
