Någon sa STOPP...
När jag läste igenom vad jag skrivit på mitt förra inlägg så måste jag ändra lite på det. Till slut så sökte jag upp en kbt-psykoterapeut för jag ville ha hjälp att bearbeta min fars död, (det var i oktober 2011). Efter att ha pratat med henne två gånger så sa hon till mig att jag måste sjukskriva mig och hon stöttade mig under lååång tid. Jag tror inte jag hade gjort det om inte hon sagt till att jag verkligen måste göra det. Jag var inte rädd om mig själv och körde bara på autopilot hur dåligt jag än mådde.
Hon var inte heller så duktig på ME/CFS men lärde sig det via mig sen. Hon kontaktade mig senare för hon hade en annan patient som hon misstänkte kunde ha samma sjukdom som jag hade och ville veta vart man vänder sig.
Så någon sa STOPP till mig faktiskt, någon lyssnade och brydde sig på riktigt och hon var så väldigt klok och väldigt smart människa. Det kändes som att hon förstod allt på en gång liksom... Förutom att det var ME då. Stackaren fick dåligt samvete sen efter att ha uppmuntrat mig att äta antidepp, när hon förstod att de gjort mig sämre.
Hon hade ett gott hjärta <3 och hjälpte mig mycket och även hur jag skulle hantera min oförstående chef...
