MEalltidvila.blogg.se

En lördagkväll hos oss...

Publicerad 2016-11-26 23:27:00 i Personligt,

Medan vi tittar på så mycket bättre så pausar vi och pratar ME/Twar/Borrelia. Mannen har gått med i en ny förening; FSI Föreningen för svårdiagnostiserade Infektionssjukdomar, som handlar om det går att bota kroniska sjukdomar.
 
Me finns med dygnets alla timmar mer eller mindre... Hela mitt liv styrs ju av min sjukdom då jag är så pass dålig.
 
Vi griper efter allt.. 
 
Mannen tror att jag har borrelia med men det tror inte jag. Ska bli spännande att få svar på måndag när han ska upp till Borlänge. 
 
Jag är glad att mannen börjar intressera sig mer för att hjälpa mig för jag orkar inte ta in eller läsa om allt. Det blir bara pannkaka i mitt huvud. 
 
Läste lite i en ny grupp idag och jag fick både hopplöshet och senare hjärndimma. Det känns ibland som att jag inte gör mitt bästa samtidigt som jag vet att det inte är sant. En dubbel känsla...
 
Någon sa till mig i veckan att om jag hade tränat innan jag blev sjuk så hade jag kanske inte blivit så sjuk eller inte så sjuk så tidigt... Det gör ont att höra att jag skulle ha orsakat min sjukdom själv. Fast jag vet att det inte är så... Jag vet att personen inte förstår sjukdomen men ändå gör det ont såklart. Jag vet att jag gjorde fel och prioriterade mitt jobb så länge jag kunde men ändå tycker jag inte det är mitt fel att jag är sjuk. 
 
Jag har tränat i mitt liv, fast i perioder... När jag fick ett ordentligt ME-skov en gång så var jag i min bästa form någonsin för då hade jag motionsdansat ett par år men det är inget som spelar någon roll. Jag har även gått mycket, då jag inte hade bil under många år så traskade jag i ur och skur till stationen 4 km per dag. Så snälla kom inte och säg att det är mitt fel att jag är sjuk. Jag har varken rökt/snusat eller druckit mycket alkohol heller för den delen. De sista fem åren har jag tagit en klunk vin och förmodligen kommer jag aldrig mer dricka alkohol för det är inget jag saknar.
 
Med detta sagt så lämnar jag nedan bild där det finns fem saker man kan uppmuntra någon som har en kronisk osynlig sjukdom...
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Postat av: Nilla

Publicerad 2016-11-26 23:41:53

Det var det dummaste jag hört. Jag har alltid tränat mycket och gjorde även när jag blev sjuk så det spelar ju ingen roll. Nu är jag inte lika sjuk som dig men det har nog mer att göra med att sjukdomen av någon anledning vänt. För ett par år sedan var jag riktigt risig och jag har ju knappast tränat nu för att bli bättre. Kram

Svar: Tack för dina ord! Det bevisar ju att träning inte löser allt och vi är ju lika gamla med tror jag om jag inte minns fel. Kram <3
me alltid vila

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela