Tro...
Jag har funderat många gånger under senaste åren om min religiösa tro. Har nog alltid varit lite halvreligiös på mitt egna lilla sätt men är ändå tveksam till det. Jag är konfirmerad och är fortfarande med i Svenska Kyrkan men går aldrig dit om det inte är något speciellt som dop, bröllop eller begravning.
När min far dog brukade jag gå till Domkyrkan i Kalmar och tända ljus när jag hade lunch. På något sätt var det skönt att gå dit även om det var väldigt ovant för att vara jag. Jag är döpt i den kyrkan. En gång så lämnade jag en anonym lapp som man kunde göra så skulle de be för en när de hade mässa. Men jag satte mig aldrig ner för jag visste inte om man fick göra det men jag stod där och andades en stund och tände ljus som sagt...
Jag har flera gånger bett till Gud om att få bli frisk men ändå känner jag mig inte äkta då jag bara ber om att få bli frisk och inte ber annars typ. Jag tackar nästan aldrig för något...
Jag avundas de som har en stark Gudstro och på något sätt tror jag de är mer starka och trygga i sig själva just för att de har en så stark tro. Jag önskar jag hade samma starka tro men det är inte så och kommer nog inte bli så heller.
Imorgon ska mannen på dop men jag kommer vara hemma. Jag bad att han ska be för mig när han är i kyrkan och det skulle han. Men som min mamma sa så hjälper inte ens böner mot ME... Vi har alla tre prövat och inte hjälper det inte... Beror det då på att jag inte är helt religiös, nej det tror jag inte.
Men jag hade önskat att jag hade en starkare tro...
