Trivs en inventarie?
Jag får ibland frågan om jag trivs i nya huset och mitt svar är både ja och nej och jag vet inte... Jag vet inte brukar jag tänka först.
Konstigt va att inte veta... Samtidigt kan jag gå här inne och känna bor jag verkligen här och vad fint det är, nästan overkligt. Men jag kan tyvärr inte riktigt njuta av det, jag har viktigare saker att tänka på.
Men det är så att jag inte vet då jag bara just är hemma och orkar inte fixa med något. Vill göra hur mycket som helst men det är ju omöjligt. Jag kommer ju liksom aldrig hem från jobbet eller affären så det är svårt att ta in att jag verkligen bor här. Svårt att förklara detta... Ni som aldrig har varit med om att vara sjuk och hemmabunden förstår nog inte detta och det behöver ni förhoppningsvis aldrig uppleva heller, det är ingen rolig erfarenhet...
Sedan är det ju en hel del att renovera samt att vi inte har bott in oss än... Och jag kan känna att vi har tagit oss vatten över huvudet eller vad man säger... För jag kan inte varken renovera eller vara bland kemikalier av något slag. Det blir lite jobbig situation då. Jag känner kraven på mig själv men ingen begär någonting av mig, det vet jag. Men viljan finns och den är med jobbig.
Jag känner mig bara som ett stort problem, som en inventarie, en väldigt överkänslig inventarie...
Men som sagt jag skulle kunna bo nästan hur som helst bara jag fick bli frisk eller i alla fall friskare. Jag skulle kunna göra vad som helst. Deala med han som jag inte nämner vid namn...
Just nu känns det som att det aldrig kommer bli bättre utan bara sämre och sämre. Det är svårt att hålla tanken att det kommer bli bättre när det aldrig händer liksom...
#mealltidvila #jagtrorintelängrejagkommerblibra
