Pity Party...
Jag får lite skriv "ångest" när jag har bloggat och lagt ut det offentligt på fb. Ångest för att det jag skriver är så personligt om min sjukdom och min dagliga kamp med den. Detta är egentligen helt emot min person att vara så totalt öppen och avklädd. Jag skäms ibland faktiskt och undrar vad jag håller på med. Men hela mitt liv har slagits i spillror och detta blev min ventil i hela röran. Jag kan förstå dem som håller sin sjukdom hemlig också men sån var inte jag tydligen. Alla är vi olika eller hur...
Som jag har skrivit vill jag inte att någon ska tycka synd om mig, jag vill inte ha ett pity party så att säga!
Många gnäller om att man skriver/bloggar om hela sitt liv offentligt men jag tycker att hela fb är som en enda stor dagbok faktiskt. Jag har inte varit med så länge men den uppfattningen har jag fått i alla fall och jag tycker det är helt ok och upp till var och en. Jag tycker inte att vi ska döma varandra...
Sen är det jag skriver inte roligt att läsa tyvärr och jag förstår att man inte orkar läsa mina negativa hopplösa sjuka inlägg. Det är inget tvång att läsa heller men jag är glad för all stöttning jag har fått såklart.
Jag kan ibland irritera mig över att så många läser men inte skriver eller gillar någonting, det tycker jag är konstigt och det verkar mer nyfiket så att säga.
Men alla är välkomna att läsa då det ligger offentligt och det är för att jag vill sprida kunskap och om jag eventuellt kan hjälpa någon annan till en tidigare diagnos än vad som är normalt när man har ME/CFS.
#mealltidvila #nopityparty #dagligkampmedsjukdommecfs
